Ojojoj va skämmigt!

Eller, egentligen inte. Det va nog -nu när man tänker efter- bara kul.
Jag och min lillasyster (a.k.a Majken) är på väg hem från skolan. Vi går precis över bron (som är typ, precis utanför vårat hus) och jag går och pratar i mobb med KimphaKlump. Majken stannar till lite på vägen, men jag fortsätter gå. När jag är precis utanför grindstolparna stannar jag till och tänker snabbt genom Majkens och mitt veckoschema på vem som ska göra vad efter skolan. Jag hade nämligen ingen lust att släpa mig uppför backen och hämta den sketna posten som aldrig är till mig. Då kom jag på att det var Majkens tur. Yes! Precis då hör jag steg bakom mig, Jag trodde ju självklart att det var Majken så jag vänder mig om och uppmanar bestämt:"Hämta posten." Saken var ju bara den att jag sa det rätt upp i ansiktet på en tant som kom gåendes.
Åh, va jag älskade mig själv just i den stunden.
Med Kim i luren trodde jag att jag skulle DÖ av skratt när tanten kommit utom synhåll.
Jag älskar mig själv.